Ragdollen är en perfekt innekatt, på grund av sitt lugna och tillgivna sätt. Den anpassar sig lätt efter familjemedlemmarnas olika nycker och det inkluderar både djur och barn. Finns det barn i familjen som i lägre åldrar kan behandla djur i allmänhet lite vårdslöst så tar det väldigt lång tid innan en ragdoll börjar säga ifrån, därmed är det inte sagt att de inte känner smärta, som elaka rykten vill påstå. Deras mest karaktäristiska drag som skiljer den från andra raser är att den ofta slappnar av i alla muskler då man lyfter upp katten så att den bli lika lealös som den "trasdocka" den har fått sitt namn av. Ragdollen är i allmänhet en mycket matglad katt, speciellt hanarna kan snabbt vräka i sig mycket mat, allt från kattmat till vad familjemedlemmarna har på sin tallrik. Unga djur har ofta en "magdyna" eller gördel som dock brukar försvinna ungefär då den blir könsmogen. Gångstilen är säregen för den går inte så smäckert som andra katter. Den har istället en vaggande gångstil vilken kan bero på att den går brett isär med bakbenen. En annan egenskap hos katten är deras sätt att lägga sig, den börjar att lägga ner skuldran först, därefter lägger den resten av kroppen. Avslutningsvis sover en del ragdolls ofta på rygg med både bak- och framben brett isär. Ragdollen är en lättjefull och lugn katt. Den vill ogärna motionera mer än nödvändigt, men är för den skull ingen "prydnadskatt". De flesta ragdollkatter uppskattar lek och bus lika mycket som en annan katt, men lekarna brukar hålla sig inom lugnare former. Ragdollen är ofta nyfiken och människokär, och möter ofta besökare i dörren. Till skillnad mot andra katter ligger inte en ragdoll högt och observerar. Den ska istället vara med överallt där det händer saker och ting. Favoritsysselsättningen är att hjälpa till när husse/matte stökar omkring hemma. En ragdoll trivs bäst tillsammans med sina människor. Man ser ofta en ragdoll flytta sig från rum till rum efters sin husse/matte. Man kan ju missa nåt kul! Ragdollen är dock generellt ingen utpräglad knäkatt, utan ligger oftast hellre tätt intill husse/matte och gosar. Den är i regel mycket lätthanterlig och medgörlig, vilket underlättar skötsel som tex kloklippning, pälsvård och bad. På det hela taget är ragdollen en mycket trevlig, överseende, intelligent och lat katt som kräver väldigt mycket kärlek och uppmärksamhet av alla sina familjemedlemmar. Som alla andra katter har varje ragdoll sin egen personlighet och sina egna karaktärsdrag, denna beskrivning av rasens temperament ska ses som en generell beskrivning.

Uppväxt och utveckling

En ragdoll får vanligen 2-6 kattungar i en kull, men precis som hos alla andra raser kan det lika gärna bli 1 eller 8. Ungen föds helt vit med rosa nos och rosa trampdynor. Efter tre till fyra dagar börjar nos, trampdynor och öronspetsarna få lite färg. Några dagar senare börjar masken i ansiktet att breda ut sig och färg börjar så smått komma på ben och tassar. Sist kommer färgen på svansen. Fullt utmaskad och färdig i sin färg är inte ragdollen förrän i treårsåldern, men färgen varierar fortfarande med årstidsväxlingar, kullfödslar, sjukdom osv. Detta beror på att en ragdolls färgpigment är känsliga för värme, och utvecklas bara på de kallare delarna av kroppen. I mammans livmoder är det förstås varmt, så där utvecklas inga pigment alls, utan de börjar bildas så snart kattungen kommer ut. Att kalla partier på kroppen mörknar gäller förstås inte där vitfläckigheten breder ut sig på en mitted eller bicolor, de delarna saknar färgpigment alls. Ragdollens typ av utmaskning kallas himalayateckning, siamesfärg eller kort och gott maskad. Ragdollen växer länge och ryckvis. Precis när man har en perfekt proportionerlig katt växer den några centimeter på längden och blir smal i kropp och ansikte. Ett par veckor senare kan den se bra ut igen, för att återigen dra iväg. Ibland verkar det som om den så kallade "slyngelåldern" aldrig ska ta slut. Det här håller ofta på till framemot två års ålder då växandet sker mer långsamt. Fullvuxen är den dock sällan före det den fyller tre år. På slutet är det dock mest huvud och nacke som blir bredare, speciellt på hanarna. När katten vuxit färdigt väger en hona 3,5-5 kg och en hane 6-8 kg, kanske ända upp till 9 kg. Givetvis måste vikten vara balanserad mot kattens längd så att den inte är överviktig, det får inte vara ett självändamål att uppnå en viss vikt.

Utseende

Ragdollen ska ge ett kraftigt och bastant intryck. Fullvuxna katter verkar något tyngre i bakkroppen, ibland nästan klumpiga. Den långa kroppen ska hos fullvuxna katter vara lika bred vid skuldrorna som vid bakbenen. Katten ska som sin helhet ge ett rektangulärt intryck. Huvudet på en ragdoll ska ha en bred, mjuk kilform. Huvudet ska vara platt upptill, mellan öronen, med en rundad panna, runda kinder och rak nos med en mjuk inåtbuktning vid nosbasen. Hakan ska vara markerad. Öronen är medelstora och breda och öppna vid basen, och de ska sitta brett i sär och vara en aning framåtlutade, sk "tiltade". De djupblå ögonen är stora och ovala. Önskvärt är en så djup blå färg som möjligt. Benen är medelllånga, kraftiga och muskulösa, bakbenen längre. De stora och runda tassarna ska ha tydliga pälstofsar mellan tårna. Ragdollens svans ska vara lång och nå till skulderbladet då man böjer den framåt. Den ska vara avsmalnande mot slutet och ha buskig päls. Pälsen är medellång till lång. Den är längre på mage, bröst och hals samt på bakbenen. Pälsen är silkig och ska kännas sval vid beröring. Den saknar underull, vilket gör att den inte så lätt tovar sig. Pälsen ligger tätt intill kroppen och "skiktar" sig när katten rör på sig.